Det var en ljus morgon då Sabina klädde på sig från gympan. Vi spelade Amerikansk Fo(o)tboll. Om tio minuter skulle hon ha ett utvecklingssamtal. Hon gick inte till klassrummet där hon träffade klasskamraten Filippa som berättade att vår lärare var borta. Var kunde hon vara? Vi la fram våra utvecklingssamtals papper och böcker när plötsligt, min mamma kom in! Jag visade var hon kunde hänga jackan och gick in tillklassrummet igen med henne i hälarna. Stolen satte jag ner på golvet, eftersom den var uppsatt, när... Eva (min lärare) kom in. Hon förklarade att hon hade varit på möte. Jag gjorde utvecklingssamtalet och åkte till tobak med mamma. Där hämtade hon ett paket. Sen dampade hon ur på ngåon som tutade och vi körde iväg (egentligen damapde hon inte, men arg blev hon lite). Snart kommer det...

"Du får välja". Jag nickade och

Nu kommer det...

Jag öppnade special kn och tog några tuggor, när jag hade ätit halva satt jag i halsen! Och nu menar jag att jag verkligen SATT I HALSEN. Jag kunde varken prata eller andas men mamma hörde att jag hostade som en galning. Så hon sprang in och FÖRSÖKTE göra en haimlich (hur stavas det?). Men hon visste inte hur man gjorde så hon pupade mig på lungarna/bröstkorgen i stället fast man ska göra på naveln, vilket jag vet eftersom jag kan hjärt och lugnräddning, mun och mun metoden och haimlich (allvarligt, berätta hur det stavas!). Istället sprang jag i från henne och bankade i min egen magen med min egen näve och voila, kunde fortafarande inte andas. Oj vad bra jag gjorde ifrån mig... Istället hostade jag PÅ RIKTIGT, alltså riktiga hostningar. Det tog bort pyttelite. Sen drack jag vatten. Så det var min nära döden upplevelse. Och nej, jag såg inte mitt liv flasha framför mina ögen. Eller vänta... Jag kanske gjorde det..? Aja, om ni har någon fråga eller om ni vet hur haimlich stavas kommentera! :)